Handboll efter skolan – en succé i Årby

För att göra det enkelt för fler att börja spela handboll startade Eskilstuna Guif ett samarbete med Årbyskolan. Resultatet: massor av barn har börjat spela handboll.
– Vi har fokus på rörelse, glädje och gemenskap. Då blir det roligare och mindre kravfyllt, jag tror det är nyckeln till att vi har lyckats, säger Cecilia Vestman, vice ordförande i Guif.

Sidan uppdaterades: 8 maj 2024

Fredagsfeeling är en känsla många kan känna igen sig i.

På Årbyskolan har det blivit en hit med handboll efter plugget på just fredagar. Barnen i årskurserna F-3 vallfärdar till hallen på eftermiddagen.

Årby, som ligger i de nordöstra delarna av Eskilstuna, inte långt från E20, byggdes som en del i miljonprogrammet under sextiotalet.

På andra sidan motorvägen ligger de vackra skogarna i Årby naturreservat, som har anor från järnåldern och bebyggelse från 1600-talet.

Nu på 2000-talet är Eskilstuna, även kallad staden mellan sjöarna, kanske mest känt för Parken Zoo, den legendariska gruppen Kent och Guif

– Som förening vill vi bygga både bredd och elit och vara närvarande här i Eskilstuna. Vi vill engagera oss i de områden där de är få som idrottar, säger Cecilia Vestman.

FOTO: Pavel Koubek, Bildbyrån

När dörrarna öppnas till hallen kliver besökaren in i en värld full av skratt, rop och bollar som flyger överallt.

– Du får så mycket glädje från barnen, det är fantastiskt och ger massor av energi, säger Tuva Nilsson, som är en av ledarna och även lagkapten för Guifs damlag.

– Har jag en dålig dag blir jag fylld med glädje och energi inför helgen. Eftersom jag tränar dem varje vecka ser jag också hur mycket de utvecklas.

På andra skolor har Guif provat att ha öppet hus, utan fasta start- och sluttider.

– Nu har vi hittat ett upplägg där barnen går direkt från fritids till hallen på fredagar. Vi inleder och slutar alltid med en gemensam samling, det fungerar mycket bättre. Vi får också stor hjälp genom samarbetet med skolan, säger Cecilia Vestman.

Barnen använder mjuka bollar och fokus är på glädjefyllda och friare träningar. Allt enligt handbollförbundets eget koncept ”Hand the ball” . Barnen kan själva vara med och påverka och det är friare än på en traditionell handbollsträning.

– De lär sig också att samarbeta och ta hänsyn till varandra, som de måste göra i lagsport. De som leder aktiviteterna är dam- och herrspelare från föreningen. De blir viktiga förebilder för barnen, säger Cecilia Vestman.

I hallen är det massor av stationer, där barnen kan prova allt från balansgång med boll till att passa och spela match.

– Det bästa med handboll är att jag får vara med mina kompisar, Sedan får jag massor av energi, säger Israel, handbollsspelare och elev i Årbyskolan.

Cecilia Vestman är ofta omringad av barnen, hela tiden med ett leende som berättar hur mycket hon trivs med fredagarna i Årbyskolan.

– Så fort vi knackar på dörren till hallen kastar sig spelarna runt om oss ledare.

– Det finns så mycket inbyggd vilja hos barn att röra på sig och leka när vi ger dem möjlighet.

Och receptet har varit enkelt. 

– Vi öppnar upp hallen, låter dem ha roligt, då bygger verksamheten sig själv och de vill komma tillbaka, säger Cecilia.

Elvira, som är en av spelarna, står vid en av stationerna och skrattar med sina kompisar, samtidigt som hon kastar bollen i mål.

– Det är jättekul att träffa mina kompisar, det är det bästa med handboll. Att man har ett lag.

Årby är ett av de 61 områden i Sverige som idrottsrörelsen fått särskilt stöd från regeringen för att verka i. Satsningen har fått namnet Idrottsklivet och är en del i idrottsrörelsens arbete med att nå de barn och ungdomar som står längst från idrotten. Guif har fått stöd av Svenska Handbollförbundet, kommunen och RF-SISU Sörmland genom olika insatser.

Cecilia berättar att föreningen gärna hade haft två träningar i veckan.

– Det är vår dröm, men hallarna är tyvärr fullbokade. Sedan är förhoppningen att de som vill tar steget in i vår ordinarie handbollsverksamhet, en del har redan gjort det.

Elvira berättar vad hon har lärt sig mest av sina tränare:

– Det är nog reglerna. Förut trodde jag att man fick rycka bollen ur händerna, men nu vet jag att man inte får det och jag vet att man bara får ta tre steg. Sen måste jag passa eller studsa bollen i marken innan jag passar.

Cecilia Vestmans sista passning blir inåt, till idrottsrörelsen.

– Vi måste sänka trösklarna och ha fler tillfällen där man på ett enkelt sätt kan komma i kontakt med en förening. Det får inte bli för många hinder som höga avgifter eller behov av skjuts. Då får vi svårt att få med oss alla som vill vara en del av föreningslivet.

Fler nyheter för dig

Sidan publicerades: 21 februari 2024